Hitta hem!

Det finns väl ingen annan tid på året då vi erbjuds så mycket från olika håll och kanter som just inför julen. Och med det menar jag att vi då översköljs av erbjudanden att kunna få uppleva julstämning! Det sägs ju i reklamen, ja, nästintill indoktrinerar oss att tro, att om vi inte får äta den eller den sortens sill, eller om vi inte får knäcka den eller den sortens nöt, eller om vi inte har tillgång till den eller den sortens stearinljus, eller om vi inte får just det receptet på vörtbröd, eller om vi inte får se det eller det TV-programmet, eller om det inte pudras vitt av snö och rimfrost på träd och mark, ja, då blir det ingen jul, eftersom det då kan bli svårt, nästan omöjligt, att komma i rätt stämning. Men då förstår vi alla att om jul är liktydigt med stämning, blir julen oerhört bräcklig och skör. För stämningar och känslor kan ju variera från år till år, till och med från stund till stund. Tillvaron och våra egna liv är ju inte statiska, och därför är inte heller våra känslor det. Det går upp och ner, hit och dit, fram och tillbaka, beroende på vad som händer och möter oss i livet. Därför är det vanskligt att bygga upp julens firande huvudsakligen kring stämning och känslor, för dessa skiftar därför att livet och tillvaron nu en gång för alla skiftar!

Julen har under årens lopp också fått skiftande beteckningar. Vi hör ofta att det är gemenskapens och familjens högtid, eller barnens högtid, eller den stora glädjens högtid, eller den goda matens högtid. Och för en tid sedan hörde jag att julen också är den stora hemvändarhögtiden. Och med det menas att vid jultid är det ett oändligt antal människor som för några dagar vänder hemåt till den plats där man upplevt sin barn- och ungdomstid, då man vill söka sig tillbaka till sina rötter, till sitt ursprung. Men då tänker jag så här: kanske kan denna benämning på julen få innebära något större och djupare än bara detta att få söka sig hemåt till sin hemstad och hembygd. Kanske vill julens budskap om ett litet utsatt och värnlöst barn liggandes i en krubba i ett dragigt stall, hjälpa oss att hitta hem, hem till det lilla värnlösa barnet inom oss själva. Detta lilla barn som genom åren alltmer kommit i bakgrunden hos oss till förmån för vår duktighet, vår karriär, vår effektivitet, vår prestige, vårt oberoende av andra. Tänk om vi denna jul skulle få söka oss hem till det oskyldiga, till det värnlösa, till det tillitsfulla, till det villkorslösa, till att ”bara vara”. Att barnet inom oss får ta den största platsen, får inta hedersplatsen! Vet du, då kan vi verkligen fira jul, helt oberoende av om julstämningen har infunnit sig eller inte! Det vore väl helt underbart?!