Det är mycket i vår värld och tillvaro idag som gör oss rädda, ibland på gränsen till att göra oss vettskrämda! Och det gäller såväl globalt som här hemma i Sverige. Så gott som dagliga rapporter talar om regelrätta avrättningar av människor som tillhör ”fel gäng” och som på något sätt står i skuld till någon annan. Sverige, och inte minst våra större städer, börjar snart likna platser typ Chicago som är kända för sina blodiga och dödliga uppgörelser mellan olika gangstergäng. Vårt lilla land, vår lilla ankdamm, som helt nyligen var som en liten sörgårdsidyll, var har det landet tagit vägen?! Eller om vi sätter på oss de globala glasögonen och nås av nyheter om terrordåd av olika extremistiska rörelser i olika schatteringar och som ofta resulterat i hundratals döda och skadade människor. För att inte tala om klimatet. ”Klimatskam, klimatångest, klimataktivist, bråttom, fem-i-tolv,….” är ord och uttryck som väller över oss idag och som vi har svårt att värja oss för eller argumentera emot. Allt känns oss så övermäktigt i dessa tider! Och vem av oss har hela bilden och hela sanningen om allt som utspelar sig mitt framför våra ögon idag?! Ja, inte är det lilla jag i alla fall!
Jag tror att det är precis så många av oss känner det idag. ”Lilla jag” som en liten prick i det oändliga universum, ”lilla jag” som upplever hopplösheten och hjälplösheten gripa tag i en inför allt det obegripliga och skrämmande som händer, ”lilla jag” som gör så gott man kan men som så ofta känner en slags uppgivenhet inför sin egen begränsning och förmåga.
Men vet du, ”lilla jag” och ”lilla du” kan oftast mycket mer än vad vi själva tror oss om. Inte kanske att vi har några omvälvande lösningar och svar på världsproblemen, inte kanske att vi går i första ledet i demonstrationståg och ropar slagord, inte kanske att vi utför några stordåd som är föremål för nominering till priser av olika slag. Nej, men varje människa har sin lilla plats på jorden där vi kan gräva och plantera ett nytt träd, där vi kan uttala ord som andas vänlighet och uppmuntran, där vi kan visa solidaritet med våra närmaste medmänniskor, där handlingarna mer än orden visar på vilka värderingar vi byggt våra liv på. Ja, tänk vad mycket ”lilla jag” och ”lilla du” faktiskt kan åstadkomma genom att bara vara! Så nästa gång uppgivenheten inför det som händer idag vill gastkrama dig, så tänk på att just ”lilla du” kan göra skillnad, om så bara för en enda medmänniska! Glöm aldrig det!
Mycket hemskt händer i världen och i vårt land.
Alla larmrapporter om klimatet gör att jag stannar upp och blir rädd. Men ett ett lika stort hot finns nog i antibiotikaresistenta bakterier. Som hela tiden förändras och blir motståndskraftiga mot de läkemedel som finns idag.
Det är ett hot vi inte ser men som finns överallt. Bakterier ser vi ju inte på våra händer, i luften och det vi tar i. Frågan jag ibland ställer mig är,
vad händer om antibiotika blir helt verkningslöst.
Men mitt hopp finns att forskningen skall hitta ett läkemedel i jakten på ett alternativ till antibiotika.
Så om vi blir sjuka får vi alltid hjälp.
Precis som Du säger så känner man sig som ”lilla jag” i allt det man hör och ser allt blir så stort,
Men goa medmänniskor runt omkring oss gör att livet blir lättare att leva och man kan göra någon glad.