Vänsterhandens lov!

Jag har skadat min vänstra hand. Inte jätteallvarligt, men ändå tillräckligt för att jag ska känna mig handikappad eftersom jag inte kan använda den som jag brukar kunna göra. Jag är ändå tacksam för att det inte var högerhanden som råkade illa ut, eftersom jag är ganska extremt högerhänt. Då hade det varit katastrof! Men ändå! Men en viktig insikt har jag fått: nu när jag har svårigheter att kunna använda vänsterhanden så förstår jag hur otroligt mycket som jag ändå gör med denna hand utan att tänka på det. Min vänsterhand har jag liksom tagit för given! Nu får min högerhand täcka upp allt det som min vänsterhand gör i vanliga fall, och då blir allt så mycket besvärligare och går så mycket långsammare. Man skulle kunna uttrycka det som så att nu inser jag fullt ut att min vänsterhand är ett viktigt och fint komplement till min högerhand. Min vänsterhand gör inte så mycket väsen av sig utan håller sig lite grand i bakgrunden och låter högerhanden dominera. Men tillsammans kan mina händer samverka på ett så fint sätt!

Det slår mig att denna bild av händer som behöver varandra kan vi överföra till våra mänskliga relationer. I en familj, på en arbetsplats, i en skolklass, bland kompisgäng och vänner  osv, där finns det alltid s k ”högerhänder”. Det vill säga personer som är de mest dominanta, som syns och hörs mest, som kanske får mest gjort och är de mest effektiva, som är de mest färgstarka, som verkar vara de mest oersättliga. Men i alla  relationer finns det också s k ”vänsterhänder”. Personer som inte gör så mycket väsen av sig, som håller sig lite mer i bakgrunden, som man skenbart kan tro att de inte får så mycket gjort. Men det är först när sådana människor har blivit ”skadade” och då vi inte längre kan ta dem för givna, som vi förstår vilken otroligt viktig roll de spelar. Kanske i bakgrunden, kanske i skymundan, men ändå!! ”Högerhänder” och ”vänsterhänder” behöver varandra i alla relationer! En viktig livsvisdom!

Denna vardagsfilosofiska tanke kom till mig när jag nu sitter och tittar ner på min rödblåa och svullna vänsterhand och som jag saknar så otroligt mycket!!

 

 

4 svar på ”Vänsterhandens lov!”

  1. Tack för dina tänkvärda ord. Jag är ett ensambarn som är lika mycket vänster som högerhänt. Jag är nog en kombination av ytterligheter Färgstark-Grå mus. Stark- Svag. Levt eget liv- Funnits där när jag behövdes osv. Har ibland känt mig som två personer. Ja allt kanske har med det att göra. Vem vet. ??

  2. Hela kroppen är gjord av delar som är totalt beroende av varandra.
    Det ser man när någon del skadas. Händer-armar, fötter-ben är nog mest känsliga för att sättas ur bruk för sysslorna i det vardagliga livet. Vi är så beroende av dom.
    Fin tanke som ges av Dig, vi behöver alla varann!!
    Det är människorna i bakgrunden som inte hörs, som oftast gör det mesta och finaste arbetet. Det har jag stor erfarenhet av på min arbetsplats. Fanns inte dessa människor skulle Arbetsplatsen se helt annorlunda ut.
    Önskar/hoppas vänsterhanden snart läker, så Du blir hel igen.

  3. Tack för dina tänkvärda ord. Igår var jag på mitt barnbarns konfirmation, som var en fin upplevelse. Där fick faddrar, föräldrar eller någon annan släkting gå fram och lägga en hand på konfirmanden när de stod runt altarringen! Händerna betyder verkligen mycket i alla sammanhang❤️

  4. Tack för era fina och värdefulla kommentarer på detta inlägg! Det är så roligt att få kommentarer på själva blogginläggen här på min hemsida. Tusen tack, fortsätt gärna med det!

    En fin midsommar önskar jag!

Lämna ett svar till Britt-Marie Dahlberg Avbryt svar