Världsekonomiskt forum i Davos fyller 50 år. Och många av världens makthavare samlas där under några dagar för att prata om klimatfrågan och världens framtid och dess utmaningar. Och två av huvudtalarna, som definitivt drar till sig den främsta mediala uppmärksamheten, är dels USA:s president Donald Trump, dels den svenska världsberömda unga klimataktivisten Greta Thunberg. Dessa personer har två totalt olika världsbilder, två totalt olika ingångar för sina respektive tal och för sitt engagemang. Där den ena är optimistisk inför framtiden med utgångspunkt från ekonomiska realiteter, medan den andra har en betydligt mer pessimistisk syn på framtiden med utgångspunkt från forskningens tydliga rapporter om en kommande och snar miljökatastrof för vår planet. Såvida inte drastiska åtgärder görs idag för att rädda jorden från undergång inom en inte alltför avlägsen framtid. Till det behövs då långtgående politiska beslut för att ändra människors levnadssätt, och för att på så sätt kunna uppnå en mycket mer hållbar utveckling, där utveckling i mångt och mycket istället stavas avveckling.
Och någonstans mittemellan står nog de flesta av oss, för vi tycker inte att vi har tillräcklig kunskap i ämnet, och därför vet vi inte riktigt vad vi ska tro eller på vilket ben vi ska stå. De allra flesta människor verkar i dagsläget inte beredda att avstå alltför mycket av sin livsstil och levnadsstandard, hur mycket än forskarna larmar om undergång och katastrof. Kanske lite märkligt, men också ganska mänskligt! För jag tror att människan i grund och botten är mer positiv än negativ, och orkar inte med alltför mörka domedagsprofetior, som gärna framlockar rädsla. Och rädda människor är för det mesta handlingsförlamade människor.
Kanske vi även i det här sammanhanget skulle lyfta fram ordet och begreppet lagom. Att tillvaron sällan är helt svart eller vit, utan något mittemellan. Möjligen kan Martin Luthers ord få vara oss till hjälp: Om jag visste att världen skulle gå under imorgon, skulle jag ändå plantera mitt äppelträd idag! Trots insikten om de mörka realiteterna ”imorgon”, så har vi ännu ”idag” i vår ägo. Frågan är: vad gör vi med ”idag” som fortfarande står till vårt förfogande?!
Hej Anita!
Tack för dina tänkvärda ord!
Jag känner oxå att man måste få vara lite positiv, förhoppningsfull, annars blir allt så mörkt!
Martin Luthers ord så viktiga!
Vi måste ha hopp o tro på framtiden
Mvh Ann-Christin