Sång som berör

Det finns många fantastiskt duktiga musiker och sångare, inte minst i vårt eget land. Begreppet ”Det svenska musikundret” lanserades ju för några år sedan, för att lyfta fram alla inom musikbranschen som lyckats slå igenom  även på den internationella marknaden. Att vi har olika tycke och smak i musikväg och vad vi helst vill lyssna på är ju helt naturligt. Men icke desto mindre måste vi beundra alla som kan uppvisa skicklighet och virtuositet inom just sin musikgenre.

Men enligt mitt tycke så finns det några artister som sticker ut utifrån en alldeles speciell  egenskap. Och denna egenskap tror jag finns där som en naturlig del av deras personlighet och att de har erfarenhet även av livets mörka sidor. Det handlar om hur en artist, en sångare eller en musiker, kan beröra mig med sin sång och musik. Det finns några som verkligen kan den konsten, både nu levande artister och sådana som inte längre finns ibland oss. Vilka är då dessa enligt mig? Jo, t ex Albin Lee Meldau, Benjamin Ingrosso, Tommy Körberg, Marie Fredriksson, Josefin Nilsson. Finns säkerligen många fler, men det var dessa namn som kom upp i min tanke. Men varför just dessa? Är det för att de har en fantastisk röst, att de har ett artisteri som gör de unika, att de är underhållande, eller vad är det som gör att jag drabbas när jag lyssnar på de? Allt det jag ovan nämnde är givetvis inte betydelselöst i sammanhanget, men att jag berörs av just dessa artister är för att de själva är berörda när de framför sina låtar. De ger av sig själva, sången föds ur deras inre där längtan finns, där vemodet finns, där svärtan finns, där frågorna finns, där den existentiella ensamheten finns, där hoppet finns. Ja, kort sagt, de sätter ord med sin sång på vad det vill säga att vara människa, och de gör det på ett så oerhört trovärdigt och vackert sätt. Då berörs jag, då tar jag till mig vartenda ord, då kapitulerar jag inför deras artisteri!

Dra en linje!

Så är jag då tillbaka att skriva inlägg i min blogg! Det har varit en hel del annat som upptagit både min tid och min arbetsinsats den senaste tiden, men nu kan jag åter igen fokusera på min blogg och mitt företag Meningsfullt.

När jag startade min hemsida och min blogg hösten 2018 så var det en stor oordning och röra när det gällde vem som skulle styra Sveriges land. Men efter 134 dagars diskuterande och köpslående fram och tillbaka mellan olika partier och block, så kom man äntligen fram till ett regeringsalternativ. Ett alternativ som många kallat för ”en ohelig allians” eftersom detta samarbete har fått ske många gånger på bekostnad av de olika politiska partiernas tidigare så starkt uttalade ideologier och övertygelser. Ofta har väljarna inte känt igen ”sitt” partis ställningstagande i olika politiska frågor. Och ett parti, som ändå gav sitt medgivande att släppa fram denna ”oheliga allians”, förvägrades helt enkelt att delta i budgetförhandlingar eller på annat sätt få politiskt inflytande. Men de fick nog! De hade dragit en röd linje till en av punkterna i det s k Januariavtalet. Där gick gränsen för dem, de agerade, och den politiska röran är åter igen ett faktum.

Det som slår mig i den aktuella politiska debatten just nu, det är att många talar om att dra linjer till något eller någon! Med andra ord: hit men inte längre kan vi sträcka oss att kompromissa och köpslå med vår egen politiska övertygelse och identitet! Det kan vara röda linjer, blåa linjer, rödgröna linjer osv.
Och då tänker jag så här: det är viktigt även för oss ”vanliga” människor att dra tydliga och skarpa linjer till sådant som vi bara inte kan tolerera. Det är oerhört viktigt att vi, i ett läge som vårt land just nu befinner sig i, med gängkriminalitet, med dödligt våld, med bedrägerier och utpressning inom snart sagt alla områden, drar en klar och tydlig linje och säger: hit men inte längre! Vi tolererar inte att Sverige har blivit en plats där respekten för ett människoliv och för varje människas unika värde alltmer urholkas och spottas på. Vi måste med all kraft stå upp för de goda värderingar som under historiens gång fått prägla vårt land. Då kommer det finnas hopp för vårt land även i framtiden!

Ännu!

Det var länge sedan jag skrev ett inlägg här på min blogg! Det har varit så mycket annat som kommit i vägen med jobb och med semester och ledighet, så det har varit svårt att hitta tid för skrivandet. Men nu tänkte jag ändå ge ett livstecken och som vill visa att jag inte alls tröttnat på att skriva blogginlägg.

I skrivande stund är det enligt almanackan Höstdagjämningen. Det vill säga att dag och natt är ungefärligen lika långa. Hur rättvist och härligt som helst, säger optimisten. Men nu går det bara åt ett håll nämligen det mörka, säger pessimisten. Jag vet inte hur du upplever Höstdagjämningen, men onekligen är det ju så att nu stundar mörkare tider, som givetvis kan stämma oss till höstligt vemod. Men ännu får vi uppleva septemberdagar som mer liknar sommardagar än höstdagar! Ännu behöver vi inte palta på oss tjocka och varma vinterkläder! Ännu är det ljust när vi kommer hem från jobbet! Ännu kan vi sitta ute och inta en måltid eller kaffe med fikabröd! Ännu går korna i hagarna och äter fridfullt av det gröna och saftiga gräset! Ännu strålar solen in i huset och avslöjar obarmhärtigt sommarens utglesade städdagar. Ännu!

Så jag hoppas att du tar till dig det där lilla hoppfulla ordet ännu! För vi ska aldrig ta ut något som vi tycker är jobbigt och tråkigt i förväg, utan lev idag för idag är ännu! Carpe diem!

Något positivt?!

Ingen har väl undgått att vi lever i pandemitider. Tänka sig att ett litet virus har ställt det mesta upp och ner på för allt och alla. Ett litet virus som totalt har förändrat förutsättningarna för alla mänskliga relationer och kontakter och för socialt umgänge med varandra. Social distansering är ju ett nyckelbegrepp i dessa tider och som nog ingen av oss har lyckats undgå att notera. Trist, men helt nödvändigt enligt experterna, och som vi gör klokt i att lyda och följa!

Men finns det då inget positivt alls med en tid som denna?! Är det bara eländes elände med såväl sorg som rädsla som de främsta ingredienserna i våra tankar och känslor just nu?! Jo, jag påstår att det finns det! Och jag skulle vilja lyfta fram två saker som jag noterat har något hoppfullt och positivt över sig.

Det första är att vi verkar ha fått en större samhörighet mellan alla oss människor. Trots att vi inte kan träffas och umgås på sådant sätt som tidigare varit så självklart för oss, så känns det som om livets förutsättningar har blivit mer rättvisa. För vi sitter alla i samma båt! Vi är alla lika sårbara och utsatta för något ogripbart ont. Klassgränser, kulturella gränser, religiösa gränser, politiska gränser är mer eller mindre irrelevanta och ointressanta i en tid som denna. Vi hör alla ihop, vi är en enda mänsklighet! Meningsskiljaktigheter och konkurrenstänk får stå i bakgrunden till förmån för medmänskliga handlingar och empatiskt sinnelag för att gemensamt bekämpa fienden covid-19.

Det andra är att vi måste just nu lära oss att leva i nuet. Innan Corona-pandemin så stod den rastlösa planeringen inför framtiden i fokus för de allra flesta av oss. Upplevelsehysterin var total! Men idag har vi inte någon som helst kontroll över framtiden och hur den kommer att se ut. Utan vi är helt enkelt tvingade att leva i nuet! Därför finns ju alla förutsättningar till att vi kan få glädja oss över livets små saker på ett helt annat sätt än när vi hade tusen planer inför framtiden! Och så mycket kan vi väl säga att vi verkar ha återupptäckt naturen och vad mycket den har att ge oss. Aldrig tidigare har väl så många sökt sig ut för att ströva i skog och mark, att njuta av innehållet i den medhavda picknick-korgen, att ta sig tid att lyssna på den hoppfulla fågelsången och betrakta den ljusa nyutslagna grönskan. Naturen, skapelsen, som ju hela tiden stått till vårt förfogande, men som vi alltför ofta valt bort till förmån för långväga resmål och häftiga och spektakulära upplevelser.

Så visst finns det mycket positivt i dessa tider – trots allt! Och inte bara positivt så där i största allmänhet, utan kanske att vi faktiskt just nu kan få hjälp att hitta tillbaka till det djupt mänskliga hos oss! Hitta tillbaka till oss själva, där vi får såväl ro som lugn att fundera över vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt i våra liv! Och det är väl det största som kan hända oss i dessa sorgliga pandemitider!

Var inte rädd!

Det är inte lätt i dessa tider för en bloggare som jag att variera innehållet i inläggen. Jag vill ju gärna skriva om såväl stort som smått som händer ute i stora världen eller hemmavid, och utifrån det förmedla mina egna tankar och reflektioner. Men det allt överskuggande som nyhetsredaktionerna ger oss idag är ju senaste nytt om Corona-krisen. Allt annat som skapade stora och feta rubriker för bara några veckor sedan, som t ex den eskalerande gängkriminaliteten, den förtvivlade situationen för flyktingarna vid gränsen mellan Turkiet och Grekland, domedagsprofetiorna om en kommande miljökatastrof, är det nästan helt tyst om, eller möjligen når oss som korta och undangömda notiser.

Det är verkligen en märklig tid vi lever i på mer än ett sätt! Världen och tillvaron har tryckt på den stora pausknappen för nästan allt annat än Corona-krisen, och vi ”vanliga” bara väntar på att denna kris snart ska vända och allt ska återgå till det normala….!
Men än så länge uttrycker många människor en stor rädsla. Och rädslan har ofta sin grund i ovissheten, i osäkerheten, att inte förstå, att inte ha kontroll, att inte kunna påverka. Allt sådant som vi här i Sverige och i västvärlden i stort, har inbillat oss var ett närmast överstökat och förgånget stadie i vår historia. För vi har ju oftast framstått, i kontrast mot vad vi får uppleva idag, som väldigt självsäkra och att vi har det mesta här i livet under full kontroll. Undra på att denna kris som vi befinner oss i just nu, har naggat rejält i kanten på vår självbild som oövervinnerliga och t o m som odödliga. Och undra på att fallet från full kontroll till total ovisshet skapar djup osäkerhet och rädsla hos oss.

Därför vill jag ge som en hälsning till dig idag: var inte rädd! Och denna hälsning ger jag inte i egenskap av någon slags konsult i optimistiskt och positivt tänkande. Nej, denna hälsning och uppmaning hämtar jag från Bibeln. Det är en hälsning som förekommer inte mindre än 400 gånger. Visst är det änglar som ger denna hälsning, men framför allt är det Jesus själv som uttalar dessa ord till människor i hans närhet som är i behov av denna hälsning. Var inte rädd!

En sådan hälsning skär rakt igenom alla tidsgränser! Den vill uppmana oss att våga kasta oss ut på sju famnars djup och släppa lite på kontrollen över våra egna liv, och istället mer våga vila i tilliten till att någon utanför oss själva vill oss väl! Att vi skulle betrakta oss själva som en liten men dock så viktig del i en oändligt mycket större verklighet utanför vår snäva livshorisont! Att vi skulle ana att Jesu uppmaning ”var inte rädd” är ord med en gudomlig klangbotten!

Tänk om Corona-krisen kan ge människor ett tillfälle att få omvärdera sina liv, där den ödmjuka tilliten till någon utanför oss själva blir alltmer framträdande! I så fall har inte ens denna kris varit helt meningslös!

Tillvarons paradoxer!

Tillvaron består av ett antal motpoler och paradoxer. Och för att kunna upptäcka det ena ledet i motsatsparet måste vi veta något om det andra. Med andra ord: vi kan inte veta hur framgång känns om vi aldrig mött motgångar! Vi kan aldrig glädja oss åt ljuset om vi aldrig befunnit oss i mörker! Vi kan aldrig uppskatta livet om vi aldrig levt i dödens närhet! Vi kan aldrig förstå vad glädje är om sorgen aldrig kastat sin skugga över oss! Och så kan vi hålla på att räkna upp det ena motsatsparet efter det andra, som samtidigt är varandras förutsättningar för att livet och tillvaron ska upplevas som mer hel och något mer begriplig.

Just nu lever vi i den stora ovisshetens och osäkerhetens tid! Såväl experter som politiker som vi ”vanliga”, står i större eller mindre utsträckning frågande och undrande vad det omtalade lilla viruset ska ta för vägar och hur det ska utvecklas. Ett samhälle som vårt, där vi lyft fram betydelsen av inkludering av människor, och där social isolering har uppfattats som skadlig för en människa, får nu lära sig helt andra ord, nämligen social distansering. Begrepp som tusentals människor solidariskt har anammat för att skydda såväl sig själva som sina medmänniskor, och för att inte smittspridningen ska få ett alltför snabbt förlopp. Åtgärder som i dessa tider är helt nödvändiga!

Men vi måste ju samtidigt erkänna att tillvaron just nu upplevs av oss som lite overklig och skrämmande. Vi känner inte alls igen oss! Det är som en slags ond dröm, som vi hoppas snart ska ta slut och allt ska bli som vanligt igen! Men just nu kan vi bara konstatera: det svåra och mörka i tillvarons motsatspar och paradoxer är oss påtagligt nära. Och där måste vi säkerligen befinna oss ett tag framöver. Men vad var det jag sa inledningsvis: jo, vi kan aldrig på riktigt glädja oss åt ljuset om vi aldrig varit i mörkret. Så håll ut! För på andra sidan Corona-krisens dagar finns alla möjligheter för oss att kunna glädja oss åt och uppskatta livet på ett mycket mer fördjupat sätt än vad vi någonsin tidigare gjort. Kanske vi i så fall kan benämna Corona-krisen för en hjälp till din och min mognadsprocess?!

Ibland liksom hejdar sig tiden……

”Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och någonting alldeles oväntat sker”. Så börjar en dikt skriven av författaren Alf Henriksson. Och just dessa ord upplever jag som högst relevanta och aktuella i dessa tider, Corona-tider. För utbrottet av Corona-viruset har liksom hejdat tiden ett slag! Vi kan nästan indela tiden i ett före och ett efter som vi blev varse förekomsten av detta virus. Det kom som en blixt från en klarblå himmel, vi var inte alls förberedda på något sådant. Vi kan bara konstatera att detta har skrämt upp många människor ganska rejält. Befogat eller inte låter jag vara osagt, men det är i sammanhanget egentligen irrelevant. För rädsla är en känsla, och att försöka övertyga en människa om att hennes känsla av rädsla är fel, är oftast mer eller mindre meningslöst.

Men visst verkar det som om hela tillvaron just nu har hejdat sig och tryckt på den stora pausknappen. Ett helt lands befolkning har satts i karantän, alla stora evenemang riskerar att senareläggas eller t o m helt ställas in, företag stänger ner, börserna rasar, besöksförbud på äldreboenden, politiker sitter i krismöte, sjukhusen förbereder sig för anstormning av smittade, flygturer ställs in, ankomsthallar och restauranger är tystare och mer folktomma än vanligt osv osv. Vad är det som händer?! Jo, men visst är det så, att just nu verkar tiden liksom hejdat sig ett slag!

Men är allt detta enbart av ondo?! Nej, skulle jag vilja påstå! För jag tror att det är inte bara tiden som ibland behöver hejda sig, utan även vi människor. Och när livet och tillvaron krackelerar, när vi inte kan ta något för givet, när sårbarheten och osäkerheten blir smärtsam tydlig i våra annars rätt så självsäkra liv, när tillvaron mer verkar vila på ett gungfly än på en stabil grund, först då kanske eftertänksamheten kan få en chans att göra sig gällande i våra liv. Att vi då lättar på foten som för det mesta vilar tungt på vårt livs gaspedal. Kanske vi i dessa tider börjar inse att egentligen har vi inte rätt till någonting här i livet, utan allt är ett enda stort lån till oss. Om det kan bli så, ja, då har inte ens Corona-viruset varit helt meningslöst, för det var då som vi fick möjlighet till att hejda oss ett slag!

Vågar du vara en influencer?!

Du har väl hört ordet och begreppet influencer?! Ett mycket trendigt ord och en mycket trendig sysselsättning för många idag, inte minst unga människor. En influencer är ju en slags opinionsbildare som direkt eller indirekt vill påverka attityder och handlingar hos sina följare, och de vill på olika sätt fånga följarnas intresse genom att ge uttryck för sina åsikter och insikter i de mest skiftande ämnen. Det kan gälla allt från klädmode och smink till övertygelser och åsikter i en viss politisk och ideologisk riktning. Det finns några affischnamn just nu på influencer-himlen med en extra stjärnglans, och som har fått en kolossalt stor uppmärksamhet och genomslagskraft. ”Vill ni se en stjärna se på mig” är det som om de vill förmedla till alla som följer och beundrar dem. Så influencer är ordet för dagen!

Då är frågan: är du en influencer? Vilken konstig fråga, kanske du tänker. Jag är ju ingen känd person, och vem skulle lyssna på och ha intresse av vad jag har att förmedla?! Då skulle jag vilja uppmuntra dig genom att säga: du ska inte underskatta dig själv, för du kan i allra högsta grad påverka attityder och handlingar i en positiv riktning hos din omgivning. Du kanske inte har möjlighet att nå människor i hundratals eller tusentals, men på just de platser och i de sammanhang där du finns, där kan du verkligen vara en influencer, en opinionsbildare, mot mobbning, mot skvaller och förtal, mot att förminska och osynliggöra en annan människa, mot kränkande och sårande attityder och ordval, mot avundsjuka och misstänkliggörande påståenden om människor, osv osv. Så kom inte och säg att du inte kan vara en influencer! Bara du vill och bara du vågar!

Vad gör vi med ”idag”?

Världsekonomiskt forum i Davos fyller 50 år. Och många av världens makthavare samlas där under några dagar för att prata om klimatfrågan och världens framtid och dess utmaningar. Och två av huvudtalarna, som definitivt drar till sig den främsta mediala uppmärksamheten, är dels USA:s president Donald Trump, dels den svenska världsberömda unga klimataktivisten Greta Thunberg. Dessa personer har två totalt olika världsbilder, två totalt olika ingångar för sina respektive tal och för sitt engagemang. Där den ena är optimistisk inför framtiden med utgångspunkt från ekonomiska realiteter, medan den andra har en betydligt mer pessimistisk syn på framtiden med utgångspunkt från forskningens tydliga rapporter om en kommande och snar miljökatastrof för vår planet. Såvida inte drastiska åtgärder görs idag för att rädda jorden från undergång inom en inte alltför avlägsen framtid. Till det behövs då långtgående politiska beslut för att ändra människors levnadssätt, och för att på så sätt kunna uppnå en mycket mer hållbar utveckling, där utveckling i mångt och mycket istället stavas avveckling.

Och någonstans mittemellan står nog de flesta av oss, för vi tycker inte att vi har tillräcklig kunskap i ämnet, och därför vet vi inte riktigt vad vi ska tro eller på vilket ben vi ska stå. De allra flesta människor verkar i dagsläget inte beredda att avstå alltför mycket av sin livsstil och levnadsstandard, hur mycket än forskarna larmar om undergång och katastrof. Kanske lite märkligt, men också ganska mänskligt! För jag tror att människan i grund och botten är mer positiv än negativ, och orkar inte med alltför mörka domedagsprofetior, som gärna framlockar rädsla. Och rädda människor är för det mesta handlingsförlamade människor.

Kanske vi även i det här sammanhanget skulle lyfta fram ordet och begreppet lagom. Att tillvaron sällan är helt svart eller vit, utan något mittemellan. Möjligen kan Martin Luthers ord få vara oss till hjälp: Om jag visste att världen skulle gå under imorgon, skulle jag ändå plantera mitt äppelträd idag! Trots insikten om de mörka realiteterna ”imorgon”, så har vi ännu ”idag” i vår ägo. Frågan är: vad gör vi med ”idag” som fortfarande står till vårt förfogande?!

Förlora inte tron!

Så är då festen över för den här gången! Jag menar, alltifrån 1:a advent över jul och över nyår. Alla dessa helgdagar och festdagar, så att vi ibland riktigt kan längta till att det ska bli vardag igen. Men vi behöver festen, vi behöver avbrottet från vardagen. Och nu när vi är inne i vardagen igen, så kan det verka långt till nästa avbrott i den gråa lunken. Men just kombinationen av fest och vardag behöver vi alla i våra liv.

Annars har detta nya år verkligen inte börjat med feststämning när vi blickar ut över världen. Det har istället inneburit en rivstart i negativ bemärkelse. Det upptrappade spända läget mellan Iran och USA, det kraschade planet med 176 personer ombord, och det fortsätter att brinna i Australien. Svarta rubriker och svarta händelser! Som skapar oro och sorg hos många och även en känsla av uppgivenhet. För ibland kan det vara svårt att upprätthålla en positiv syn på människan och mänskligheten, som bidrar till så mycket elände för vår värld. Men så här på en av årets första dagar skulle jag vilja förmedla ett uppmuntrande citat av Mahatma Gandhi: Du får inte förlora tron på mänskligheten. Om några droppar i oceanen är smutsiga, så blir inte oceanen smutsig.

GOD FORTSÄTTNING PÅ DET NYA ÅRET!!