Idag är det den 5 juni och här i Lidköping firas studentexamen. En dag som är framtidstrons och glädjens dag på ett alldeles särskilt sätt för hundratals ungdomar. Eller åtminstone borde få vara det nu när äntligen studierna på gymnasienivå är klara. För vissa väntar jobb utomlands eller hemmavid, för andra gäller fortsatta studier. En ny tid i livet börjar! Den lite mer sorglösa tiden ersätts nu kanske av en mer kravfull tid med förväntningar hos såväl de själva som hos omgivningen att de nu ska veta vad de ska syssla med i livet och ha som sitt framtida jobb. Nog så svårt i dessa gränslösa valmöjligheternas tider! Många med mig vill säkerligen en dag som denna få önska dessa ungdomar varmt lycka till inför framtiden, och vill också hälsa dem välkomna in i vuxenvärlden med allt vad det kommer att innebära.
Och i morgon är det den 6 juni Sveriges Nationaldag! En dag som historiskt sett firas till minne av att den 6 juni 1523 valdes Gustav Vasa till kung i Sverige, och den 6 juni 1809 skrev Sveriges riksdag under den regeringsform som ligger till grund för det moderna Sverige. Men dessa historiska fakta kanske gemene man inte först och främst förknippar med vår Nationaldag, utan mer med glädjen och tacksamheten över att få leva och bo i ett sådant fantastiskt land som Sverige ändå är. Med ett landskap och med så skiftande naturupplevelser som få andra länder kan uppvisa! Med ett välordnat och rent land, som vi kanske först upptäcker när och om vi besöker vissa andra länder! Och inte minst att vi lever i ett fritt och demokratiskt land med åsiktsfrihet, religionsfrihet, yttrandefrihet, kulturell frihet osv.
Ja, Sverige är verkligen fantastiskt på många sätt, även om vi gnäller över mycket. Men det kanske hör till våra mänskliga villkor att vi måste få beklaga oss ibland. Det måste få ”pysa ut” lite av det som vi upplever som orättvist och jobbigt. Just nu måste jag få ”pysa ut” lite av min frustration över att fiskmåsarna på vår innergård verkar ha en förkärlek till att få släppa hela sitt aktuella maginnehåll över just min bil. Och fiskmåsparet som har sin lilla unge på marken, är obarmhärtiga när de anser att jag kommer lite för nära den och dyker då ner mot mig, allt medan de högljutt protesterar mot min oförskämdhet att vilja gå in genom ytterdörren som leder till min lägenhet och som de anser är placerad på tok för nära där deras älskade lilla unge har parkerat sig. Men, jag tror jag kan stå ut med detta! Inte minst en dag som denna när solen strålar från en klarblå himmel, när studentyran tar över stan och när vi väntar på att imorgon få fira vårt älskade land. Det tror jag fiskmåsarna trots allt också håller med om….eller?!