”Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och någonting alldeles oväntat sker”. Så börjar en dikt skriven av författaren Alf Henriksson. Och just dessa ord upplever jag som högst relevanta och aktuella i dessa tider, Corona-tider. För utbrottet av Corona-viruset har liksom hejdat tiden ett slag! Vi kan nästan indela tiden i ett före och ett efter som vi blev varse förekomsten av detta virus. Det kom som en blixt från en klarblå himmel, vi var inte alls förberedda på något sådant. Vi kan bara konstatera att detta har skrämt upp många människor ganska rejält. Befogat eller inte låter jag vara osagt, men det är i sammanhanget egentligen irrelevant. För rädsla är en känsla, och att försöka övertyga en människa om att hennes känsla av rädsla är fel, är oftast mer eller mindre meningslöst.
Men visst verkar det som om hela tillvaron just nu har hejdat sig och tryckt på den stora pausknappen. Ett helt lands befolkning har satts i karantän, alla stora evenemang riskerar att senareläggas eller t o m helt ställas in, företag stänger ner, börserna rasar, besöksförbud på äldreboenden, politiker sitter i krismöte, sjukhusen förbereder sig för anstormning av smittade, flygturer ställs in, ankomsthallar och restauranger är tystare och mer folktomma än vanligt osv osv. Vad är det som händer?! Jo, men visst är det så, att just nu verkar tiden liksom hejdat sig ett slag!
Men är allt detta enbart av ondo?! Nej, skulle jag vilja påstå! För jag tror att det är inte bara tiden som ibland behöver hejda sig, utan även vi människor. Och när livet och tillvaron krackelerar, när vi inte kan ta något för givet, när sårbarheten och osäkerheten blir smärtsam tydlig i våra annars rätt så självsäkra liv, när tillvaron mer verkar vila på ett gungfly än på en stabil grund, först då kanske eftertänksamheten kan få en chans att göra sig gällande i våra liv. Att vi då lättar på foten som för det mesta vilar tungt på vårt livs gaspedal. Kanske vi i dessa tider börjar inse att egentligen har vi inte rätt till någonting här i livet, utan allt är ett enda stort lån till oss. Om det kan bli så, ja, då har inte ens Corona-viruset varit helt meningslöst, för det var då som vi fick möjlighet till att hejda oss ett slag!
Hej!
Tack Anita för dina ord!
Det känns verkligen som livet stannat
upp, man ser hur sårbart det är.
Rädslan för att bli sjuk finns, och man ser hur denna smitta påverkar
hela världen
En önskan har vi att det vänder , och smittan klingar av
Ja Anita, nu måste vi hejda oss.
Oron för viruset är kraftigt och det lamslår länder.
Ja visst önskar man att tiden kunde hejda oss ändå, utan ett så drastiskt sätt som det sker idag.
Frågan kommer måste vi resa så mycket det ger miljöpåverkan och nu blir vi också sjuka av det.
Idag drabbar viruset det mesta äldre personer, men de vill också leva och vi måste skydda dom.
Som Du säger livet är ett lån, vi måste förvalta det rätt.
Tack Anita!