Det är minst sagt en turbulent och stormig tid i vår annars tämligen stillsamma lilla ankdamm som ju vårt land ändå kan kallas. Den s k kulturprofilen som nu sitter häktad efter anklagelser om våldtäkt och sexuella trakasserier. Det enorma landet Kina, som har tagit illa vid sig av skämten om deras land i det svenska satirprogrammet Svenska Nyheter, och som på grund av detta har skickat en formell protest till svenska UD och med hot om att vidta ytterligare opreciserade åtgärder. Och sist men inte minst: Stefan Löfvén som idag röstades bort och entledigades från sitt uppdrag som landets statsminister.
I kölvattnet av denna händelse kommer nu en tid med stor osäkerhet vilka konstellationer av de svenska riksdagspartierna som ska kunna regera landet. Alla verkar mer eller mindre ha målat in sig i olika hörn, som i dagsläget gör det näst intill omöjligt att kunna hitta en lösning på regeringsfrågan. Den som lever får se heter det ju. Och nån dag förr eller senare kommer ”den vita röken” ut genom riksdagshusets skorsten (om det nu finns någon sådan där…), som talar om att nu har regeringsfrågan kommit till en lösning. Men just nu kan vi bara konstatera att vi upplever en politiskt mycket turbulent och stormig tid, åtminstone med svenska mått mätt! Med ett högt och aggressivt tonläge från alla håll, som närapå skrämmer oss och gör att vi inte riktigt känner igen oss. Så här brukar det ju inte vara i Sverige, eller hur?! Vi brukar ju kunna hitta samförståndslösningar och vara kända för att vara ”lagom” i det mesta. Och även om ”lagom” är lite hånat och förlöjligat och anses som lite tråkigt, så är detta ord och begrepp väldigt bra i de flesta sammanhang, eftersom det är det mest effektiva vapnet mot övertoner i debatter, mot ohämmat maktbegär, mot fundamentalistiska och extremistiska åsikter. Så därför hoppas jag att vi snart får tillbaka det ”lagoma” landet Sverige, där viljan till samförståndslösningar står högre i kurs än att som envisa och tjuriga barn sitta fast i låsta positioner.
Varma hälsningar från Anita