Så nåddes vi i veckan av nyheten att Moderaterna har knutit till sig en av vårt lands mest profilerade journalister med den skarpaste pennan och med en analytisk förmåga som få är begåvade med, och vars namn är Alice Teodorescu. Hon tillsammans med några andra, ska bilda en grupp i detta parti för att inom två år ha arbetat fram ett idéprogram för Moderaterna. Och detta måste väl betyda vad jag förstår, att man ser över partiets målsättningar, åt vilket håll man vill gå på höger-vänster-skalan, vilka områden som ska prioriteras inför nästa val, vilka bärande ideologiska idéer som ska ligga till grund för partiprogrammet osv. Och att man tillsatt en sådan grupp är antagligen för att detta parti har ett behov av att bli tydligare både för sig själva och för oss väljare med vad man egentligen vill åstadkomma, men även för att lite grand våga ”ta ut svängarna” och tänka utanför den ideologiska boxen och komfortzonen.
Det är säkert helt nödvändigt för alla politiska partier med självaktning att man med en viss regelbundenhet ”sätter sig ner” för att komma underfund med om och varför det skett en förskjutning rent ideologiskt åt ett eller annat håll, eller att man känner behov av att formulera vad man vill åstadkomma i mer konkreta politiska frågor som berör hela samhället och på så sätt även oss enskilda medborgare. Idéprogram formulerade av skarpa hjärnor och ideologer, nedskrivna med visioner och målformuleringar på säkerligen hundratals sidor med utförlig text och med hänvisningar hit och dit. Och det är väl gott och väl. Men om vi tänker efter, så behövs egentligen bara en enda mening för att få till ett medmänskligt och humant samhälle: Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem. Ett genialiskt program i all sin enkelhet, som är användbart för alla politiska ideologier, för alla religioner och trosriktningar, för alla folk och nationer. Så frågan blir: Hur svårt kan det va?!