Tänkvärt!

Dalai Lama är Tibets politiske och religiöse ledare. Han förespråkar tolerans, kärleksfullhet, medkänsla och ickevåld. Dalai Lama fick år 1989 Nobels fredspris för sin fredliga kamp för sitt lands frihet. Så det är en man som många ser upp till och har som ett slags ideal för hur vi ska kunna leva i en värld utan våld och intolerans, och istället försöka leva i harmoni med varandra.

Dessutom har vi ett otal tänkvärda citat av denne man. Och jag fastnade för ett av alla dessa som lyder så här: Om du tror att du är för liten för att göra skillnad, försök att sova med en mygga i rummet. Ytterligare kommentarer eller utläggningar av ett sådant citat känns helt onödiga och fullständigt överflödiga!

Ödesmättat klimatmöte!

FN:s Klimatmöte i Glasgow pågår för fullt! Världens makthavare är på plats för att med absolut nödvändighet komma fram till viktiga beslut och resultat som ska gynna det globala klimatet och den globala miljön. För nu gäller det att inte bara ha fromma förhoppningar och önskningar om förbättringar, utan nu måste det till drastiska och skyndsamma åtgärder för att kunna rädda vår planet från en kollaps, en härdsmälta, på grund av överhettning. Det är verkligen ett allvarligt läge som moder jord befinner sig i, i stor utsträckning orsakat av skapelsens krona, d v s av oss människor!

Unga klimataktivister världen runt gör sitt yttersta för att genom sina kraftfulla slagord väcka oss alla, alltifrån enskilda människor till världens alla länder och nationer. Om inget görs NU så kan det mycket snart vara för sent! Om inget görs NU kan ordet framtid snart vara utraderat ur vår vokabulär. Undra på att den unga generationen känner sig rädd och desillusionerad. Vi är verkligen skyldiga det uppväxande släktet och de kommande generationerna att vidta kraftiga och omvälvande åtgärder för att en tro på framtiden ska kunna bli deras.

Men om du frågar mig så behövs det också föras in i hela denna viktiga och ödesmättade debatt en dimension som det pratas väldigt lite om, nämligen att jorden har anförtrotts oss av Skaparen själv! Om vi tror detta, så kan inte vårt arbete och engagemang med att rädda moder jord i första hand vara något självändamål, utan måste vara grundat i en önskan och en vilja att vårda Guds gåva till oss, som ju denna välsignade planet är. Om detta synsätt får föras in i debatten, så tror jag att vårt engagemang för klimat och miljö kan tillföras en djupare dimension och ett vidare perspektiv. Som gör att rädslan och uppgivenheten inför vad som händer just nu istället får ersättas med en okuvlig kämpaglöd att vi måste vara med i arbetet att återställa hela Guds skapelse. Det är en nåd att stilla bedja om!

Det meningsfulla samtalet!

Vad menas egentligen med ett meningsfullt samtal?! Är inte alla samtal som förs människor emellan meningsfulla, utifrån den aspekten att ett samtal ger ju ändå uttryck för att vi har ett utbyte med en annan människa, och det är väl ändå det viktigaste?! Och vem är det i så fall som ska definiera vad som är meningsfullt samtal eller inte?! Vad som är ett bra och meningsfullt samtal för en människa kanske upplevs som fullständigt meningslöst och ointressant av den andre. Men om vi ska uppfatta ett samtal som meningsfullt beror ju ändå på om samtalet handlar om något gemensamt intresse eller inte. För om inte båda parter i ett samtal delar intresset för t ex att samla frimärken, så upplevs ju samtalet av den som har frimärkssamlandet som en stor hobby oerhört meningsfullt, medan för den andre stackaren som är helt ointresserad av frimärken blir ju samtalet fullständigt meningslöst. Så det är ganska subjektivt hur vi sätter kriterierna på ett meningsfullt respektive ett mer eller mindre meningslöst samtal.

Men det finns ändå vissa givna kriterier för att det ska kunna bli en framgångsrik kommunikation människor emellan. För det första förutsätter det en dialog. D v s att samtalet böljar fram och tillbaka mellan de som samtalar, där vi lyssnar på varandra och tar del av varandras åsikter och erfarenheter, där vi helt enkelt är lite sunt nyfikna på varandra. För det andra är förutsättningarna till ett meningsfullt samtal att det innehåller ord som ger uppmuntran, tröst, bekräftelse och inte minst ord som förmedlar hopp. För det tredje att vi är medvetna om att inte enbart lyssna till det som sägs av vår motpart i samtalet, utan även lyssna på det som inte sägs, d v s att vi läser av kroppsspråk, ansiktets mimik, röstens tonläge osv. Är vi inte uppmärksamma på det blir det mycket svårare att nå varandra och förstå varandra.

Ja, så mycket ett meningsfullt samtal kan rymma! Kanske tål att tänka på!!

Återgång till det normala

Så kom den här dagen som vi alla längtat efter! Efter ett och ett halvt års pandemidvala återgick allt till det normala. Vad vi har väntat på och sett fram mot denna dag då alla restriktioner (åtminstone de flesta) kan kastas överbord, då vi åter igen kan hälsa på varandra med ett handslag, då vi kan krama om varandra, då vi kan gå på teatrar och konserter och andra stora kulturevenemang utan att behöva sitta eller stå med 1 ½ meters mellanrum osv osv. Kort sagt, nu äntligen kan den värsta rädslan få släppa taget om oss att själva bli smittade eller att smitta andra. Dock under förutsättning att vi har vaccinerat oss! Och att det kan finnas någon enda människa som inte av medicinska skäl avstår vaccinationssprutan, är för mig en gåta! Vi bör vara oändligt tacksamma till hela världens forskare som med gemensamma krafter och resurser kunde få fram ett säkert vaccin på så kort tid. Ja, jag skulle vilja utbrista i det här sammanhanget: tack gode Gud för den skickliga och hängivna forskarvärlden som genom sitt outtröttliga arbete räddat otaliga människor från att dö i covid-19!

Men tänk om det var lika framgångsrikt att få fram ett ”vaccin” mot världens ondska! Inte minst i vårt eget land verkar ondskan vara fullständigt lössläppt. Människor skjuts och knivhuggs så gott som dagligen. Bilar sätts i brand och sprängladdningar detonerar i såväl hyresfastigheter som affärslokaler. Vi har ett högröstat debattklimat som känns hotfullt och förminskande och kränkande. Korruption och ohederlighet smyger sig in överallt osv osv. Vad vi längtar efter att vi snart även skulle kunna se ett slut på ondskans pandemi . Då vi kan leva i fred och frid med varandra. Då ett ja är ett ja och ett nej är ett nej. Då människovärdet återupprättas och betraktas som heligt och okränkbart. Vad vi längtar efter en återgång till det mer normala, där den unkna livsluften får ersättas med frisk klar luft som gör det lättare för oss att andas framtidstro. Låt den tiden komma snart!!

Sång som berör

Det finns många fantastiskt duktiga musiker och sångare, inte minst i vårt eget land. Begreppet ”Det svenska musikundret” lanserades ju för några år sedan, för att lyfta fram alla inom musikbranschen som lyckats slå igenom  även på den internationella marknaden. Att vi har olika tycke och smak i musikväg och vad vi helst vill lyssna på är ju helt naturligt. Men icke desto mindre måste vi beundra alla som kan uppvisa skicklighet och virtuositet inom just sin musikgenre.

Men enligt mitt tycke så finns det några artister som sticker ut utifrån en alldeles speciell  egenskap. Och denna egenskap tror jag finns där som en naturlig del av deras personlighet och att de har erfarenhet även av livets mörka sidor. Det handlar om hur en artist, en sångare eller en musiker, kan beröra mig med sin sång och musik. Det finns några som verkligen kan den konsten, både nu levande artister och sådana som inte längre finns ibland oss. Vilka är då dessa enligt mig? Jo, t ex Albin Lee Meldau, Benjamin Ingrosso, Tommy Körberg, Marie Fredriksson, Josefin Nilsson. Finns säkerligen många fler, men det var dessa namn som kom upp i min tanke. Men varför just dessa? Är det för att de har en fantastisk röst, att de har ett artisteri som gör de unika, att de är underhållande, eller vad är det som gör att jag drabbas när jag lyssnar på de? Allt det jag ovan nämnde är givetvis inte betydelselöst i sammanhanget, men att jag berörs av just dessa artister är för att de själva är berörda när de framför sina låtar. De ger av sig själva, sången föds ur deras inre där längtan finns, där vemodet finns, där svärtan finns, där frågorna finns, där den existentiella ensamheten finns, där hoppet finns. Ja, kort sagt, de sätter ord med sin sång på vad det vill säga att vara människa, och de gör det på ett så oerhört trovärdigt och vackert sätt. Då berörs jag, då tar jag till mig vartenda ord, då kapitulerar jag inför deras artisteri!

Dra en linje!

Så är jag då tillbaka att skriva inlägg i min blogg! Det har varit en hel del annat som upptagit både min tid och min arbetsinsats den senaste tiden, men nu kan jag åter igen fokusera på min blogg och mitt företag Meningsfullt.

När jag startade min hemsida och min blogg hösten 2018 så var det en stor oordning och röra när det gällde vem som skulle styra Sveriges land. Men efter 134 dagars diskuterande och köpslående fram och tillbaka mellan olika partier och block, så kom man äntligen fram till ett regeringsalternativ. Ett alternativ som många kallat för ”en ohelig allians” eftersom detta samarbete har fått ske många gånger på bekostnad av de olika politiska partiernas tidigare så starkt uttalade ideologier och övertygelser. Ofta har väljarna inte känt igen ”sitt” partis ställningstagande i olika politiska frågor. Och ett parti, som ändå gav sitt medgivande att släppa fram denna ”oheliga allians”, förvägrades helt enkelt att delta i budgetförhandlingar eller på annat sätt få politiskt inflytande. Men de fick nog! De hade dragit en röd linje till en av punkterna i det s k Januariavtalet. Där gick gränsen för dem, de agerade, och den politiska röran är åter igen ett faktum.

Det som slår mig i den aktuella politiska debatten just nu, det är att många talar om att dra linjer till något eller någon! Med andra ord: hit men inte längre kan vi sträcka oss att kompromissa och köpslå med vår egen politiska övertygelse och identitet! Det kan vara röda linjer, blåa linjer, rödgröna linjer osv.
Och då tänker jag så här: det är viktigt även för oss ”vanliga” människor att dra tydliga och skarpa linjer till sådant som vi bara inte kan tolerera. Det är oerhört viktigt att vi, i ett läge som vårt land just nu befinner sig i, med gängkriminalitet, med dödligt våld, med bedrägerier och utpressning inom snart sagt alla områden, drar en klar och tydlig linje och säger: hit men inte längre! Vi tolererar inte att Sverige har blivit en plats där respekten för ett människoliv och för varje människas unika värde alltmer urholkas och spottas på. Vi måste med all kraft stå upp för de goda värderingar som under historiens gång fått prägla vårt land. Då kommer det finnas hopp för vårt land även i framtiden!

Ännu!

Det var länge sedan jag skrev ett inlägg här på min blogg! Det har varit så mycket annat som kommit i vägen med jobb och med semester och ledighet, så det har varit svårt att hitta tid för skrivandet. Men nu tänkte jag ändå ge ett livstecken och som vill visa att jag inte alls tröttnat på att skriva blogginlägg.

I skrivande stund är det enligt almanackan Höstdagjämningen. Det vill säga att dag och natt är ungefärligen lika långa. Hur rättvist och härligt som helst, säger optimisten. Men nu går det bara åt ett håll nämligen det mörka, säger pessimisten. Jag vet inte hur du upplever Höstdagjämningen, men onekligen är det ju så att nu stundar mörkare tider, som givetvis kan stämma oss till höstligt vemod. Men ännu får vi uppleva septemberdagar som mer liknar sommardagar än höstdagar! Ännu behöver vi inte palta på oss tjocka och varma vinterkläder! Ännu är det ljust när vi kommer hem från jobbet! Ännu kan vi sitta ute och inta en måltid eller kaffe med fikabröd! Ännu går korna i hagarna och äter fridfullt av det gröna och saftiga gräset! Ännu strålar solen in i huset och avslöjar obarmhärtigt sommarens utglesade städdagar. Ännu!

Så jag hoppas att du tar till dig det där lilla hoppfulla ordet ännu! För vi ska aldrig ta ut något som vi tycker är jobbigt och tråkigt i förväg, utan lev idag för idag är ännu! Carpe diem!

Något positivt?!

Ingen har väl undgått att vi lever i pandemitider. Tänka sig att ett litet virus har ställt det mesta upp och ner på för allt och alla. Ett litet virus som totalt har förändrat förutsättningarna för alla mänskliga relationer och kontakter och för socialt umgänge med varandra. Social distansering är ju ett nyckelbegrepp i dessa tider och som nog ingen av oss har lyckats undgå att notera. Trist, men helt nödvändigt enligt experterna, och som vi gör klokt i att lyda och följa!

Men finns det då inget positivt alls med en tid som denna?! Är det bara eländes elände med såväl sorg som rädsla som de främsta ingredienserna i våra tankar och känslor just nu?! Jo, jag påstår att det finns det! Och jag skulle vilja lyfta fram två saker som jag noterat har något hoppfullt och positivt över sig.

Det första är att vi verkar ha fått en större samhörighet mellan alla oss människor. Trots att vi inte kan träffas och umgås på sådant sätt som tidigare varit så självklart för oss, så känns det som om livets förutsättningar har blivit mer rättvisa. För vi sitter alla i samma båt! Vi är alla lika sårbara och utsatta för något ogripbart ont. Klassgränser, kulturella gränser, religiösa gränser, politiska gränser är mer eller mindre irrelevanta och ointressanta i en tid som denna. Vi hör alla ihop, vi är en enda mänsklighet! Meningsskiljaktigheter och konkurrenstänk får stå i bakgrunden till förmån för medmänskliga handlingar och empatiskt sinnelag för att gemensamt bekämpa fienden covid-19.

Det andra är att vi måste just nu lära oss att leva i nuet. Innan Corona-pandemin så stod den rastlösa planeringen inför framtiden i fokus för de allra flesta av oss. Upplevelsehysterin var total! Men idag har vi inte någon som helst kontroll över framtiden och hur den kommer att se ut. Utan vi är helt enkelt tvingade att leva i nuet! Därför finns ju alla förutsättningar till att vi kan få glädja oss över livets små saker på ett helt annat sätt än när vi hade tusen planer inför framtiden! Och så mycket kan vi väl säga att vi verkar ha återupptäckt naturen och vad mycket den har att ge oss. Aldrig tidigare har väl så många sökt sig ut för att ströva i skog och mark, att njuta av innehållet i den medhavda picknick-korgen, att ta sig tid att lyssna på den hoppfulla fågelsången och betrakta den ljusa nyutslagna grönskan. Naturen, skapelsen, som ju hela tiden stått till vårt förfogande, men som vi alltför ofta valt bort till förmån för långväga resmål och häftiga och spektakulära upplevelser.

Så visst finns det mycket positivt i dessa tider – trots allt! Och inte bara positivt så där i största allmänhet, utan kanske att vi faktiskt just nu kan få hjälp att hitta tillbaka till det djupt mänskliga hos oss! Hitta tillbaka till oss själva, där vi får såväl ro som lugn att fundera över vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt i våra liv! Och det är väl det största som kan hända oss i dessa sorgliga pandemitider!

Var inte rädd!

Det är inte lätt i dessa tider för en bloggare som jag att variera innehållet i inläggen. Jag vill ju gärna skriva om såväl stort som smått som händer ute i stora världen eller hemmavid, och utifrån det förmedla mina egna tankar och reflektioner. Men det allt överskuggande som nyhetsredaktionerna ger oss idag är ju senaste nytt om Corona-krisen. Allt annat som skapade stora och feta rubriker för bara några veckor sedan, som t ex den eskalerande gängkriminaliteten, den förtvivlade situationen för flyktingarna vid gränsen mellan Turkiet och Grekland, domedagsprofetiorna om en kommande miljökatastrof, är det nästan helt tyst om, eller möjligen når oss som korta och undangömda notiser.

Det är verkligen en märklig tid vi lever i på mer än ett sätt! Världen och tillvaron har tryckt på den stora pausknappen för nästan allt annat än Corona-krisen, och vi ”vanliga” bara väntar på att denna kris snart ska vända och allt ska återgå till det normala….!
Men än så länge uttrycker många människor en stor rädsla. Och rädslan har ofta sin grund i ovissheten, i osäkerheten, att inte förstå, att inte ha kontroll, att inte kunna påverka. Allt sådant som vi här i Sverige och i västvärlden i stort, har inbillat oss var ett närmast överstökat och förgånget stadie i vår historia. För vi har ju oftast framstått, i kontrast mot vad vi får uppleva idag, som väldigt självsäkra och att vi har det mesta här i livet under full kontroll. Undra på att denna kris som vi befinner oss i just nu, har naggat rejält i kanten på vår självbild som oövervinnerliga och t o m som odödliga. Och undra på att fallet från full kontroll till total ovisshet skapar djup osäkerhet och rädsla hos oss.

Därför vill jag ge som en hälsning till dig idag: var inte rädd! Och denna hälsning ger jag inte i egenskap av någon slags konsult i optimistiskt och positivt tänkande. Nej, denna hälsning och uppmaning hämtar jag från Bibeln. Det är en hälsning som förekommer inte mindre än 400 gånger. Visst är det änglar som ger denna hälsning, men framför allt är det Jesus själv som uttalar dessa ord till människor i hans närhet som är i behov av denna hälsning. Var inte rädd!

En sådan hälsning skär rakt igenom alla tidsgränser! Den vill uppmana oss att våga kasta oss ut på sju famnars djup och släppa lite på kontrollen över våra egna liv, och istället mer våga vila i tilliten till att någon utanför oss själva vill oss väl! Att vi skulle betrakta oss själva som en liten men dock så viktig del i en oändligt mycket större verklighet utanför vår snäva livshorisont! Att vi skulle ana att Jesu uppmaning ”var inte rädd” är ord med en gudomlig klangbotten!

Tänk om Corona-krisen kan ge människor ett tillfälle att få omvärdera sina liv, där den ödmjuka tilliten till någon utanför oss själva blir alltmer framträdande! I så fall har inte ens denna kris varit helt meningslös!

Tillvarons paradoxer!

Tillvaron består av ett antal motpoler och paradoxer. Och för att kunna upptäcka det ena ledet i motsatsparet måste vi veta något om det andra. Med andra ord: vi kan inte veta hur framgång känns om vi aldrig mött motgångar! Vi kan aldrig glädja oss åt ljuset om vi aldrig befunnit oss i mörker! Vi kan aldrig uppskatta livet om vi aldrig levt i dödens närhet! Vi kan aldrig förstå vad glädje är om sorgen aldrig kastat sin skugga över oss! Och så kan vi hålla på att räkna upp det ena motsatsparet efter det andra, som samtidigt är varandras förutsättningar för att livet och tillvaron ska upplevas som mer hel och något mer begriplig.

Just nu lever vi i den stora ovisshetens och osäkerhetens tid! Såväl experter som politiker som vi ”vanliga”, står i större eller mindre utsträckning frågande och undrande vad det omtalade lilla viruset ska ta för vägar och hur det ska utvecklas. Ett samhälle som vårt, där vi lyft fram betydelsen av inkludering av människor, och där social isolering har uppfattats som skadlig för en människa, får nu lära sig helt andra ord, nämligen social distansering. Begrepp som tusentals människor solidariskt har anammat för att skydda såväl sig själva som sina medmänniskor, och för att inte smittspridningen ska få ett alltför snabbt förlopp. Åtgärder som i dessa tider är helt nödvändiga!

Men vi måste ju samtidigt erkänna att tillvaron just nu upplevs av oss som lite overklig och skrämmande. Vi känner inte alls igen oss! Det är som en slags ond dröm, som vi hoppas snart ska ta slut och allt ska bli som vanligt igen! Men just nu kan vi bara konstatera: det svåra och mörka i tillvarons motsatspar och paradoxer är oss påtagligt nära. Och där måste vi säkerligen befinna oss ett tag framöver. Men vad var det jag sa inledningsvis: jo, vi kan aldrig på riktigt glädja oss åt ljuset om vi aldrig varit i mörkret. Så håll ut! För på andra sidan Corona-krisens dagar finns alla möjligheter för oss att kunna glädja oss åt och uppskatta livet på ett mycket mer fördjupat sätt än vad vi någonsin tidigare gjort. Kanske vi i så fall kan benämna Corona-krisen för en hjälp till din och min mognadsprocess?!