Är det fult att åldras vackert?!

I dagens samhälle verkar det finnas en ångestladdad inställning till att åldras! Därför har det gått inflation i att vilja förändra och ”förbättra” sitt utseende genom botoxinsprutning, läppförstoring, fettsugning, skönhetsoperation av kroppsdelar man är missnöjd med etc. Detta förhållningssätt är egentligen obarmhärtigt mot oss själva att inte kunna slappna av och helt enkelt acceptera livets gång och att kunna åldras naturligt och vackert.
Här nedan ger jag ett smakprov på och ett utdrag ur en artikel i min bok TÄNKVÄRT, som handlar just om åldrandets tecken.

I dagens samhälle har det närapå blivit något fult, frånstötande och till och med onormalt att åldras. Det är ju inte minst all denna reklam för diverse skönhetsprodukter skuld till. För denna reklams yttersta syfte är ju få oss att tro, att åldrandets såväl stora som små tecken kan vi hålla ifrån oss och avhjälpa om vi bara inhandlar dessa varor som deras supersnygga modeller och kändisar gör reklam för. Produkterna ska upplevas av oss som helt nödvändiga och omistliga för alla som vill behålla sin fräschör och ungdomliga image. Och så har du väl noterat att det ofta läggs till i reklamen för sådana produkter som en slags slutknorr ”because we are worth it”. Undra på att vi då faller lätt för lockropen från de kommersiella krafterna som tjänar pengar och lever gott på vår rädsla och ängslan att börja se gammal ut.

Men ett av det vackraste jag kan få vara med om är när jag blickar in i en gammal människas ansikte och då få upptäcka, att trots alla rynkor och djupa fåror, kan de ändå ha kvar de spelande ögonens nyfikenhet på livet. Rynkorna och de djupa fårorna är ju bara tecken och bevis på att han eller hon har fått leva i år mätt ett långt liv. Rynkorna och vecken innehåller ju en lång och intressant livsberättelse om just den människans dalar och höjder, motgångar och framgångar, sorger och glädjeämnen, förluster och vinster som livet har utdelat. En ung människas ansikte präglas av en rastlös oro efter något nytt och något bättre. Men en gammal människas ansikte har ofta ett stoiskt lugn över sig som signalerar att det finns en acceptans över att livet en gång för alla blev som det blev.

Men tänk om det är så att vår rädsla att åldras bara är en omskrivning och ett uttryck för vår rädsla att dö?!

Vi har ett resultat!

Sverige – vi har ett resultat! En välkänd mening från Melodifestivalens värld, och som då har en ganska liten eller ingen betydelse alls för gemene man i vårt land. Men nu har Sverige ett annat resultat, nämligen ett valresultat! Som gillas av vissa och ogillas av andra, men som på olika sätt ändå kommer att sätta sin prägel på allas våra liv under de närmaste fyra åren.

För eller emot, bra eller dåligt, framgång eller katastrof. Helt oberoende av vilken uppfattning vi har om valutgången, så tycker jag det ändå är på sin plats att vi önskar den ”segrande sidan” lycka till i de nu pågående förhandlingarna. Och i den lyckönskan ingår framför allt en förhoppning om att klokskap och eftertänksamhet i ett sansat och vuxet förhandlingsklimat ska få segra över prestige och förhastade beslut. Sverige behöver inte mer av politisk polarisering, utan mycket mer av en välvillig inställning till samförståndslösningar framsprungna ur lugna och genomtänkta samtal och förhandlingar. Det är de skyldiga alla svenska medborgare som bara längtar efter större trygghet och mer tillit till varandra och till våra folkvalda politiker. Det är en nåd att stilla bedja om!

Öppet eller stängt?!

Ingen kan väl ha undgått att det pågår en valrörelse just nu! Och ingen kan väl ha undgått att vi medborgare just nu är oerhört viktiga för politikerna, vi står verkligen i centrum för deras intresse. Debatterna avlöser varandra, den ena intervjun efter den andra med företrädarna för partierna sänds i olika medier, där de dels ska presentera sin politik, men där vi också ska få en liten inblick i deras privata liv. Allt medan inflationen skenar, allt medan energi- och drivmedelspriserna rusar i höjden, allt medan allt fler människor oroar sig för sin egen och sin familjs framtid. Men också allt medan skjutningarna och det dödliga våldet fortsätter, allt medan anlagda bränder och explosioner snart är vardagsmat, allt medan respekten för ett människoliv urholkas och spottas på. Det är sannerligen inte lätt för dagens politiker, för de förväntas att med snabba politiska beslut kunna lösa allt destruktivt som har bitit sig fast i vårt land och är ett mycket stort hot mot hela vårt öppna och demokratiska samhälle.

På tal om ”öppet”. Igår läste jag att några kyrkor på norra Gotland har utsatts för grov vandalisering. Detta har medfört att 25 kyrkor har fått stängas och bara öppnas när gudstjänster och förrättningar är inbokade. Förut har dess kyrkor hållits öppna både dag och natt för att människor skulle kunna få komma in för en stunds stillhet, bön och meditation. Men nu har ledningen tvingats ta beslut att de ska hållas stängda, åtminstone tills vidare.

Vi måste verkligen på allvar börja reflektera över om det är ett öppet eller ett stängt och slutet samhälle vi vill ha! Och detta är en alldeles för viktig och livsavgörande fråga för att vi enbart ska vänta på politiska beslut och politiskt agerande. Här måste hela civilsamhället, d v s du och jag och alla andra, i tid och otid och i olika sammanhang stå upp för vårt demokratiska och öppna samhälle, där individens frihet och respekt för människovärdet är en hörnsten i hela vårt samhällsbygge. Och denna hörnsten är inte förhandlingsbar eller utbytbar!

Någon har sagt: ”Ett fritt land känner man igen på att ingen är tvungen att lyssna när makthavarna talar.” Ett sådant land är ett öppet land byggd på demokratins grund, och är verkligen värt att kämpa för! Helt oberoende av om det är valtider eller ej!

Ge inte upp!

Nu var det länge sedan jag skrev något på min blogg. Det har varit och är fortfarande en hel del jobb som ”kommer i vägen” för att kunna koncentrera mig på att formulera något meningsfullt blogginlägg. Men här kommer ett. Om det är så meningsfullt får ni själva bedöma, men jag kände att jag fick lite inspiration till att skriva.

Och den inspirationen kommer ju inte minst ifrån den prunkande naturen just nu. Det blommar och grönskar och kvittrar som aldrig förr. Och de flesta av oss blir så glada och lyckliga över detta. Och inte bara glad utan även tacksam att vi ännu ett år får vara med om naturens totala förvandling och förnyelse. Det är så oerhört livstillvänt och står i så bjärt kontrast till såväl världsläget som till läget i vårt eget land. Mörkrets och ondskans krafter verkar just nu ha kraftsamlat sig till hänsynslös attack och förnedring. I detta finns absolut inget meningsfullt, utan vi står förstummade och nästintill paralyserade inför ondskans framfart som vi får bevittna i dessa dagar.

Desto viktigare att vi just i denna tid hittar motivationen att aldrig någonsin kapitulera inför mörkrets makter, att aldrig någonsin ge upp kampen för att det goda ska få det sista ordet. Och den motivationen och inspirationen kan den ljuvliga försommaren ge oss, som i varje fågelkvitter, i varje blomdoft, i varje böljande rapsfält, i varje ramslöksäng, får viska till oss: var inte rädd, ge inte upp, för det vackra och det goda ska segra, MÅSTE segra!!

Farväl restriktioner!

Så är då de flesta restriktionerna för pandemin borta, och vi kan börja leva mer normalt igen, särskilt om vi är vaccinerade. Med andra ord: vi får umgås igen utan att ha måttbandet till hands för att tvåmeters-regeln inte ska överskridas! Vi får ge varandra en kram eller ett handslag utan att drabbas av dåligt samvete eller av omedelbar rädsla att vi kanske smittat någon eller själv blivit smittad! Vi får gå på teatrar, konserter och biografer utan att först bli inräknade som får i fållan eller att trassla med att visa upp vårt vaccinpass. Vi får gå på matcher och idrottsevenemang precis så många som läktarna och arenorna kan ta, och skrika ut vår glädje över gjorda mål och resultat! Vi kan börja planera och drömma om resor fjärran eller nära! Farväl social distansering! Farväl isolering och karantän! Farväl ordet restriktion som vi aldrig vill höra igen! Utan nu ropar vi ut de fyra befrielseorden ”nu är det över”!!!!

För det är det väl??!!

Håll hoppet levande!

I denna till synes så hopplösa tid är det desto viktigare att vi orkar och vågar bejaka hoppet. Det trotsiga och ologiska hoppet som ser det ingen annan ser, som hör det ingen annan hör, som tror det ingen annan tror! Om och när hela nationer och enskilda människor ger upp och mister hoppet, vad händer då?! Jo, då ligger fältet fritt som en jättelik autostrada för ondskan och dess hantlangare.

Så hoppet är det absolut sista som får överge oss. Som någon klok människa har sagt; Den som hoppas har allt, men den som inte hoppas har mist allt! Det är livsviktigt att vi är med och förstärker hoppet, att vi bejakar hoppet, att vi synliggör hoppet. Hoppet som trotsigt vägrar att ge upp, hoppet som får vara en stege att klättra på, från upplevelsen av mörker och hopplöshet upp till det livsbejakande dagsljuset.

Och kom ihåg: Den som förlorar pengar förlorar inget. Den som förlorar vänskap förlorar något. Den som förlorar kärlek förlorar mycket. Den som förlorar hoppet förlorar allt!

Tänkvärt!

Dalai Lama är Tibets politiske och religiöse ledare. Han förespråkar tolerans, kärleksfullhet, medkänsla och ickevåld. Dalai Lama fick år 1989 Nobels fredspris för sin fredliga kamp för sitt lands frihet. Så det är en man som många ser upp till och har som ett slags ideal för hur vi ska kunna leva i en värld utan våld och intolerans, och istället försöka leva i harmoni med varandra.

Dessutom har vi ett otal tänkvärda citat av denne man. Och jag fastnade för ett av alla dessa som lyder så här: Om du tror att du är för liten för att göra skillnad, försök att sova med en mygga i rummet. Ytterligare kommentarer eller utläggningar av ett sådant citat känns helt onödiga och fullständigt överflödiga!

Ödesmättat klimatmöte!

FN:s Klimatmöte i Glasgow pågår för fullt! Världens makthavare är på plats för att med absolut nödvändighet komma fram till viktiga beslut och resultat som ska gynna det globala klimatet och den globala miljön. För nu gäller det att inte bara ha fromma förhoppningar och önskningar om förbättringar, utan nu måste det till drastiska och skyndsamma åtgärder för att kunna rädda vår planet från en kollaps, en härdsmälta, på grund av överhettning. Det är verkligen ett allvarligt läge som moder jord befinner sig i, i stor utsträckning orsakat av skapelsens krona, d v s av oss människor!

Unga klimataktivister världen runt gör sitt yttersta för att genom sina kraftfulla slagord väcka oss alla, alltifrån enskilda människor till världens alla länder och nationer. Om inget görs NU så kan det mycket snart vara för sent! Om inget görs NU kan ordet framtid snart vara utraderat ur vår vokabulär. Undra på att den unga generationen känner sig rädd och desillusionerad. Vi är verkligen skyldiga det uppväxande släktet och de kommande generationerna att vidta kraftiga och omvälvande åtgärder för att en tro på framtiden ska kunna bli deras.

Men om du frågar mig så behövs det också föras in i hela denna viktiga och ödesmättade debatt en dimension som det pratas väldigt lite om, nämligen att jorden har anförtrotts oss av Skaparen själv! Om vi tror detta, så kan inte vårt arbete och engagemang med att rädda moder jord i första hand vara något självändamål, utan måste vara grundat i en önskan och en vilja att vårda Guds gåva till oss, som ju denna välsignade planet är. Om detta synsätt får föras in i debatten, så tror jag att vårt engagemang för klimat och miljö kan tillföras en djupare dimension och ett vidare perspektiv. Som gör att rädslan och uppgivenheten inför vad som händer just nu istället får ersättas med en okuvlig kämpaglöd att vi måste vara med i arbetet att återställa hela Guds skapelse. Det är en nåd att stilla bedja om!

Det meningsfulla samtalet!

Vad menas egentligen med ett meningsfullt samtal?! Är inte alla samtal som förs människor emellan meningsfulla, utifrån den aspekten att ett samtal ger ju ändå uttryck för att vi har ett utbyte med en annan människa, och det är väl ändå det viktigaste?! Och vem är det i så fall som ska definiera vad som är meningsfullt samtal eller inte?! Vad som är ett bra och meningsfullt samtal för en människa kanske upplevs som fullständigt meningslöst och ointressant av den andre. Men om vi ska uppfatta ett samtal som meningsfullt beror ju ändå på om samtalet handlar om något gemensamt intresse eller inte. För om inte båda parter i ett samtal delar intresset för t ex att samla frimärken, så upplevs ju samtalet av den som har frimärkssamlandet som en stor hobby oerhört meningsfullt, medan för den andre stackaren som är helt ointresserad av frimärken blir ju samtalet fullständigt meningslöst. Så det är ganska subjektivt hur vi sätter kriterierna på ett meningsfullt respektive ett mer eller mindre meningslöst samtal.

Men det finns ändå vissa givna kriterier för att det ska kunna bli en framgångsrik kommunikation människor emellan. För det första förutsätter det en dialog. D v s att samtalet böljar fram och tillbaka mellan de som samtalar, där vi lyssnar på varandra och tar del av varandras åsikter och erfarenheter, där vi helt enkelt är lite sunt nyfikna på varandra. För det andra är förutsättningarna till ett meningsfullt samtal att det innehåller ord som ger uppmuntran, tröst, bekräftelse och inte minst ord som förmedlar hopp. För det tredje att vi är medvetna om att inte enbart lyssna till det som sägs av vår motpart i samtalet, utan även lyssna på det som inte sägs, d v s att vi läser av kroppsspråk, ansiktets mimik, röstens tonläge osv. Är vi inte uppmärksamma på det blir det mycket svårare att nå varandra och förstå varandra.

Ja, så mycket ett meningsfullt samtal kan rymma! Kanske tål att tänka på!!

Återgång till det normala

Så kom den här dagen som vi alla längtat efter! Efter ett och ett halvt års pandemidvala återgick allt till det normala. Vad vi har väntat på och sett fram mot denna dag då alla restriktioner (åtminstone de flesta) kan kastas överbord, då vi åter igen kan hälsa på varandra med ett handslag, då vi kan krama om varandra, då vi kan gå på teatrar och konserter och andra stora kulturevenemang utan att behöva sitta eller stå med 1 ½ meters mellanrum osv osv. Kort sagt, nu äntligen kan den värsta rädslan få släppa taget om oss att själva bli smittade eller att smitta andra. Dock under förutsättning att vi har vaccinerat oss! Och att det kan finnas någon enda människa som inte av medicinska skäl avstår vaccinationssprutan, är för mig en gåta! Vi bör vara oändligt tacksamma till hela världens forskare som med gemensamma krafter och resurser kunde få fram ett säkert vaccin på så kort tid. Ja, jag skulle vilja utbrista i det här sammanhanget: tack gode Gud för den skickliga och hängivna forskarvärlden som genom sitt outtröttliga arbete räddat otaliga människor från att dö i covid-19!

Men tänk om det var lika framgångsrikt att få fram ett ”vaccin” mot världens ondska! Inte minst i vårt eget land verkar ondskan vara fullständigt lössläppt. Människor skjuts och knivhuggs så gott som dagligen. Bilar sätts i brand och sprängladdningar detonerar i såväl hyresfastigheter som affärslokaler. Vi har ett högröstat debattklimat som känns hotfullt och förminskande och kränkande. Korruption och ohederlighet smyger sig in överallt osv osv. Vad vi längtar efter att vi snart även skulle kunna se ett slut på ondskans pandemi . Då vi kan leva i fred och frid med varandra. Då ett ja är ett ja och ett nej är ett nej. Då människovärdet återupprättas och betraktas som heligt och okränkbart. Vad vi längtar efter en återgång till det mer normala, där den unkna livsluften får ersättas med frisk klar luft som gör det lättare för oss att andas framtidstro. Låt den tiden komma snart!!